Nya bilder på bebiskulan - Nu 36 veckor!!!

Som jag tidigare skrev så har jag lite annan syn på det här med förlossningen nu när jag har vart med om det en gång. Även om den här kommer att bli helt annorlunda så vet jag på ett ungefär hur jag reagerar på situationen och allt där omkring.

Inför denna gången är jag inte alls rädd på samma sätt! Det är klart att man är orolig att det ska hända barnet något och att det ska tillstöta komplikationer av olika slag men det är sk. "normal oro" tycker jag. Jag är inte rädd för att föda denna gången, tvärtom kan jag känna mig lite peppad och se fram emot hur det ska bli den här gången. Sen det allra bästa - jag vet ju vad jag får tillslut!

Det klurigaste nu är ju vad/hur vi ska göra med blivande storebror. Det andra lär väl lösa sig. Ut kommer ju barnet på ett eller annat sätt;) Men man har sina funderingar på när och hur det kommer att börja och hur lång tid det kommer att ta. Senast blev jag igångsatt så jag har ju ingen "normal" förlossning att jämföra med. Då tog det 12 timmar men då från appliceringen av gel tills sonen var ute räknat. Hade det startat spontant hade vi ju stannat hemma längre. Det som tog längst tid sist var från 1-5cm, det tog ca. 8-9 timmar sen de sista 5cm tog bara 1 timme. Sen tog hela krystskedet ytterligare 2 timmar. När jag pratade med barnmorskan om det sa hon att jag nog skulle räkna med att det kan gå snabbare den här gången. Men man vet ju aldrig...

Jag är inte rädd för smärtan och jag vet att jag kommer att klara det! Det kommer göra så förbannat ONT det har jag säkert glömt och det kommer at vara as JOBBIGT men det går över och i bästa fall går det lite snabbare och effektivare denna gången :)

Smärtlindring

Jag hoppas jag kommer att klara mig långt på:

* Avslappning/andning

* Massage

* Bad eller dusch

Akupunktur kan jag tänka mig att prova om någon erbjuder sig men det är väl inget som intresserar mig så.

När det blir jobbigt vill jag ha och jag hoppas kunna klara mig på:

* Lustgas

Jag är livrädd för snitt så OM det blir aktuellt lär jag väl gripas av panik. Jag hoppas nästan jag blir sövd då!

Annars har jag väl inga speciella önskemål mer än att sambon min och personalen är stöttande och hjälpsamma med allt runt omkring. Jag litar på att barnmorskorna gör vad de kan och informerar mig om saker som jag kan påverka så att förloppet blir så smidigt och bra som möjligt för barnet och mig. Jag hoppas jag kommer att lita fullkomligt på dem precis som sist.