Under min första graviditet skrev jag dagbok lik denna jag skriver här. Det har vart värdefullt och spännande att gå tillbaka till den och läsa om hur jag upplevde saker och ting då och hur det faktiskt var, man glömmer så lätt...

Nu inför denna förlossningen så gick jag tillbaka och tittade om vad jag hade för tankar inför förlossningen sist. Det skiljer sig ju en hel del mot nu eftersom jag nu har vart med och upplevt en förlossning på riktigt. Nu vet jag lite mer vad som väntar även om jag också vet att den ena förlossningen inte är den andra lik!

 Så här skrev jag inför min första förlossning i min graviditetsdagbok:

Önskningar inför förra förlossningen
Jag är ju lite rädd att förlossningen ska starta på natten vilket det ofta gör. Jag har fått för mig att jag känner mig mer skraj på natten.
Det är ju det att man inte vet hur det börjar, vattenavgång? Värkar? Blödning? Kommer jag att vara hemma då det sker? Kommer sambon att vara i närheten? Kommer det innan bf? eller får de tillslut sätta igång det? Hur kommer jag uppleva detta? Kommer jag bli rädd? Blir det akut snitt? Komplikationer?
Jag är så glad att jag ska ha sambon med mig, utan honom skulle jag aldrig vilja gå igenom detta! Han är så lugn inför detta men givetvis nervös men jag tycker det känns bra att vi båda inte är så hispiga.
Jag vet att jag kommer att behöva massor av uppmuntran och stöttande ord. Jag kan lätt bli orolig och min största skräck är att jag ska bli livrädd/ skräckslagen. Varför vet jag inte men jag är rädd att jag ska dö på kuppen, inte så troligt kanske men ändå en tanke.

Jag vill bli påmind om:
* Detta smärtsamma är övergående (om några timmar är det gjort)
* Detta är positiv smärta (vad håller jag på med egentligen = föder vårt barn)
* Tänk hur många andra som går igenom detta och väljer att göra om det sen. Hur många i världen föder inte just samtidigt nu?
* Försök slappna av och ta det lugnt, följ med i kroppen arbete den vet ju vad som är i görningen.
* Tänk att jag snart ska få träffa våran bebis

Smärtlindring 
Jag gärna pröva:
* Avslappning
* Andning
* Massage
* Bad/ dusch
* Lustgas
Jag är öppen för att pröva:
* Akupunktur
* TNS
Om det blir alltför jobbigt kan jag överväga att ta till:
* Livmoderbedövning PCB
* PDB

Vill helst inte ha! (men tar som sista alternativ OM det verkligen behövs:
* Sterila kvaddlar
* EDA
Jag tycker sterila kvaddlar verkar som modern tortyr då jag läste att kroppen får en smärtchock. Jag vet egentligen inte mycket om kvaddlarna men känner nu att helst inte. EDA tycket jag verkar vidrigt, gräva i min rygg -nej tack! Då jag tidigare jobbat och sett våra patienter få EDA har jag tänkt att det ska mycket till innan jag tar en sån. Men jag vet att det är jätteeffektivt och många upplever det som himmelriket mm. men EDA är min sista utväg, jag har inte dömt bort den.

Jag är ganska rädd att jag kommer att må illa och dåligt på andra sätt yr och matt. Jag är väldigt lättsvimmad av mig och tycker det är obehagligt med yrsel och lillamående.
Rädslan för bristningar är inte överdriven men det är klart att man vill ju spricka så lite som möljigt. Jag är inte rädd för klipp om det skulle behövas.
Om det skulle bli aktuellt med snitt kanske jag vill sövas eftersom jag är jätterädd för snitt.

Idag hade jag tid för barnmorskebesök igen på mottagningen. Det var sista gången jag träffar min barnmorska då hon tydligen ska sluta redan nästa vecka. Jag får då börja gå hos en ny, hon som jag träffade förra gången då min vanliga barnmorska var sjuk. Men hon var ju så trevlig så det blir nog bra. Sen är det väl kanske bara ett tillfälle kvar om jag inte gå över tiden länge!?

Allt var iallafall bara bra som vanligt :) Vi gjorde en sammanfattning av graviditeten som ju bara har vart bra hittills. Lite 'problem' med hjärtkänningarna i början men det försvann ju sen... Sen pratade vi om förra förlossningen och om den kommande, önskemål och annat inför den. Vi skrev en förlossningsplan helt enkelt. (Den återkommer jag till senare)

Vikt: Vägde mig aldrig idag. Lite synd för jag har ingen aning om vikten längre då vår våg har gått sönder och jag inte vägde mig sist heller.

Blodtryck: 110/60

SF: 35cm (Magen låg kvar på sin kurva som den gled ner på senaste gången. Den ligger nu snäppet under översta kurvan.

Fosterljud: 132

Fosterläge: Huvud (inte så långt nersjunken ännu tydligen).

Jag fick en ny tid inbokad, till min nya barnmorska då 8 november - Då är det inte långt kvar!!!

(Tillbakablick från barnmorskebesöket med sonen, då i v37)

Bm besök 8 vecka 37
Vikt: +13,3 kg
Bltr: 115/70
Sf: 36 cm
Fosterljud: 128
Fosterläge: H/F (Så sonen fixerades denna veckan.)