20 dagar kvar till den beräknade dagen

- söndag 16 november -

Spännande att se när den lille behagar komma !!!

 21 20 19 18 17 16 15 14 13 12 11 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1

Min graviditet - BF söndag 16 november 2008

Uträkning utgår från dagens datum: Mån 27 okt 2008.
Din graviditet startade Mån 11 feb 2008.
Du är på dag 260 av 280. (92,9%).
Du är i vecka 38.
Du har gått 37 fulla veckor och 0 fulla dagar (v37+0).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Sön 16 nov 2008
Du har 20 dagar kvar till förlossning.

Kroppen: Om inte barnet vänt på sig själv kan det bli tal om sätesbjudning då barnet föds med baken/benen först. Om kvinnan har rymligt bäcken kan det gå bra, i annat fall brukar barnmorskan hjälpa till att vända barnet för att undvika sätesbjudning. Man får då vila en stund och sedan kopplar man in CTG och dropp med livmoderavslappnande medel. Barnmorskan trycker sedan försiktigt barnet i rätt riktning. Det kan vara smärtsamt för mamman och barnet kan vilja vända tillbaks igen varför vissa sjukhus väljer att göra kejsarsnitt istället.
Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.

[ www.familjeliv.se ]

Egna anteckningar: Jag hoppas verkligen bebisen har vänt sig neråt i magen för att stanna så! Senast igår så undrade jag dock om den inte vänt sig fel då jag kände det konstigt i magen och ngt stort runt under revbenet. Nu känns det dock som vanligt igen.... Skulle denna bebis ligga i säte får jag väl föda så då isåfall... Ligger den i tvärläge då dör jag... Vill INTE bli snittad!!!

Bebisen är helt färdigbakad nu 37 fulla veckor och därmed ingen prematur. Så ja, nu återstår bara att se när h*n behagar komma ut.......

Annars mår jag väl bra, sover uselt, har ont i fogarna, massa mensvärk mm. men jag mår åtminstånde bra iallafall även om vissa dagar känns ganska tunga nu.

Idag är det precis 3 veckor - 21 dagar kvar till den beräknade dagen

- söndag 16 november -

Spännande att se när den lille behagar komma !!!

(Min dröm om den 26/10 verkade inte vara en sanndröm iallafall;)

 21 20 19 18 17 16 15 14 13 12 11 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1

Blöjor Libero 3-6kg och lite smått & gott till BB-väskan har inhandlats idag samt att babyskyddet har installerats och sitter nu på plats i bilen.

Några grejer till att stryka från "måste" listan :)

Jag vill vinna ett par Så jag är med och tävlar på Barnshoppingbloggen :)

Sedan ett par veckor har jag till och från haft svårt att sova. Jag vaknar på natten och är pigg och det är omöjligt att somna om!!! Jag ligger vaken i timmar. Ofta vaknar jag efter kl 03. Tröttsamt!

I natt vaknade jag av runt klockan 04 och har vart vaken och försökt fördriva tiden sedan dess. Toalettbesök, mycket molvärk och nu även sammandragningar. Några lite onda till och med. Mellan varje sammandragning blir bebisen GALEN där inne och rör sig hysteriskt mycket! Sova går INTE, jag har legat och lyssnat på radio någon timme i mobilen men inget hjälper så nu vart jag så hungrig att jag tröttnade och gick upp.

Allt började tisdagen 3 maj…
Jag vaknade rätt tidigt på morgonen som vanligt av att jag behövde gå upp och kissa. När jag reste mig upp kände jag hur någonting rann ner längs mina ben, min första tanke var att nu har vattnet gått. Jag gick upp på toaletten och satte sedan på mig en binda och visste att om det var vatten skulle det fortsätta rinna, det gjorde det inte förens på kvällen då jag skulle gå och lägga mig. Jag tyckte det var konstigt och undrade vad det var för något, vatten? flytning? urin? Jag försökte kolla hur det som kom ut såg ut och jag såg att det var som väldigt tunt vit -genomskinligt slem.
Onsdag morgon samma sak då jag reste mig ur sängen och även vid några enstaka tillfällen under dagen och kvällen och även mer under natten och på morgonen torsdagen 5/5. Vid det här laget hade jag börjat ana oråd och undrade vad detta egentligen var för något så på torsdagsmorgonen vid klockan 8:30 ringde jag till förlossningen på Karolinska sjukhuset för att rådfråga. De svarar mig att det kan vara rester av slemproppen som jag visste hade gått ett par veckor tidigare, jag skulle höra av mig igen om det fortsatte rinna.
På torsdagskvällen klockan 22:00 skulle jag göra mig i ordning för natten och såg då att bindan var alldeles rosa i färgen som blodblandat vatten. Var det vatten? eller teckningsblödning? Både jag och Erik blev jättenervösa, jag fick världens frossa och fick lägga mig på sängen för att lugna ner mig, Erik fick världens magknip.
Tillslut ringde jag förlossningen än en gång för att rådfråga denna gång sa barnmorskan att hon tyckte att det lät som fostervatten på min beskrivning, hon ville att vi skulle komma in för en kontroll och ha bindan med oss. Säkert skulle vi få åka hem igen och invänta värkarna. För säkerhets skull packade vi klart BB-väskan och tog den med oss.

Klockan 23:00 blev vi emot tagna av en vänlig barnmorska på Karolinska sjukhuset, bara av att titta på bindan konstaterade hon att det var vattenavgång. CTG kurva, blodtryck och temp togs på mig och det såg bra ut förutom tempen som låg på 37,9. Barnmorskan klämde på magen och kände på bebisens läge. När jag berättat att det läckt vatten (!?) sedan ett par dagar tillbaka och hon såg min temp så beslutade hon att jag inte fick åka hem igen. Eftersom att jag inte hade några värkar skulle jag bli igångsatt. Klockan 23:45 flyttades vi över till förlossningsavdelningen.

Vi togs emot av en barnmorska och en undersköterska och blev visade till ett dubbelrum
(igångsättnings och övernattningsrum). Trött som jag var vid det här laget intog jag sängen Erik satt på en stol intill. Nu väntade vi bara på beslut om jag skulle sättas igång redan ikväll eller om det skulle ske nästa morgon. Barnmorskan och undersköterskan kom in regelbundet för att kontrollera min temperatur så den inte skulle stiga. Klockan 02:00 var min temperatur 36,8 och en ny CTG togs, allt var bra så nu bestämde man att igångsättningen skulle ske nästa morgon. Barnmorskan rekommenderade Erik att åka hem för att få några timmars sömn eftersom att morgondagen kunde bli lång. Klockan 02:40 åkte Erik hem och jag blev kvar. Det kändes tomt utan honom där jag var lite rädd, nervös men samtidigt förväntansfull. Det gick knappt att sova någonting det var mycket ljud från korridorerna, slammer och skrik från födande kvinnor i rummen intill. Jag kunde förstås inte låta bli att tänka på att om några timmar skulle det vara det min tur.

Erik kom tillbaka kl 08:00 morgonen därpå, ny personal kom och pressenterade sig och jag fick ligga med CTG kurvan på igen och sen äta frukost.
Klockan 09:30 kom doktorn in och undersökte hur pass mogen och öppen livmodern var, en undersökning som gjorde hemskt ont! Jag var öppen 1-1,5 cm och livmodertappen var 50% utplånad, medelmjuk och bakåtriktad. Han tog beslutet att igångsättning skulle göras nu och via en studie jag frivilligt ingick i blev jag lottad att detta skulle göras med gel.
Klockan 10:00 applicerades gelén, CTG sattes på i 45 minuter och jag fick en nål i handryggen.
Efter ungefär en halvtimme efter att jag fått gelén började jag känna av något jag trodde var magknip, det visade sig vara värkar. Efter ca en och en halv timme efter appliceringen kände jag att jag hade regelbundna värkar som kändes men hanterades lätt med massage i korsryggen där värkarna kändes mest. Efter en tids vankande fram och tillbaka på rummet, försök till att äta lite lunch och vila sa barnmorskan åt oss att passa på att gå ut en sväng nu medans det fortfarande gick. Själv kände jag mig tveksam jag hade nu rejält ont. Men vi löd hennes råd ändå vilket var bra för när vi väl kom ut var det så skönt att komma ifrån sjukhusrummet, det vart inte samma fokus på smärtan. Vi var ute i ca en och en halv timme och gick runt på sjukhus området. Vi tog oss till entrén till pressbyrån, Erik skulle köpa lite dricka och godis. Jag satt och väntade utanför och när jag reste mig upp strömmade det massor av vatten ner längs mina ben så vi beslöt oss för att gå tillbaka. Smärtan i värkarna tilltog nu snabbt och jag började känna mig lite kallsvettig och i behov av någon smärtlindring. Alvedon tänkte jag och ringde på barnmorskan. Barnmorskan tyckte istället vi skulle göra en ny CTG och vaginal undersökning för att se var i förloppet vi befann oss, kanske var det dags att byta till förlossningssal!? Där kunde jag få lustgas.
CTG kurvan var bra men det var svårt att ligga still under värkarna, en ny undersökning visade att jag var öppen 3 cm och livmodertappen var nu helt utplånad. Det var dags att byta sal.

Klockan 16:00 kom vi in på förlossningssalen där vårt barn skulle födas, det var ett mysigt rum som kändes rätt. Här fick jag lavemang och sen ställde jag mig i duschen vilket jag önskat i journalen. Väl inne i duschen var det skönt, värmen hjälpte inte mot smärtan men den hjälpte mig att slappna av. Jag satt på en pall och duschade hett och drack samtidigt iskallt vatten i ca en timme innan jag kände mig vimmelkantig och illamående. Jag tog mig då tillbaka till sängen och la mig ner och jag andades igenom värkarna och hade nu riktigt rejält ont. Jag vart väldigt illamående och kräktes ett par gånger. Nu kände jag att detta inte gick längre utan någon smärtlindring så vi ringde på personalen som kom in och visade oss lustgasen.
Klockan 17:20 började jag andas lustgas och mitt första intryck ifrån den var inte gott, fy jag kom helt i otakt fick först genomlida hela värkarna och sen var jag rejält berusad i värkpauserna. Jag kastade ifrån mig masken och sa till Erik att det här går inte alls för nu blev jag ju full. Konstig känsla inte alls som jag föreställt mig, jag trodde man skulle ha lite mer distans till berusningen.
Efter ett tag hade jag fått in tekniken och då blev jag besatt av den istället.
Vissa värkar var lätta att ta sig igenom med gasen som hjälp andra var jobbigare, vissa var så outhärdliga att jag var tvungen att avbryta andningen för att skrika AJ!. Barnmorskan sa till mig att istället andas på hela värken. Jag var lite rädd för att få för mycket berusning men när jag fick dessa kopplade värkar (värkar som går i varandra utan uppehåll) ca var tredje, tänkte jag till slut Nej om jag så ska tuppa av så ska jag dra i mig detta... och då fick jag den bästa effekten.
Klockan 17:30 ville barnmorskan göra en nu undersökning den visade att jag nu var öppen 5cm.
Smärtan jag hade satt främst i ryggslutet men sköt ner och fram mot ljumskarna. Jag fick akupunkturnålar i svanken tillsammans med varma omslag och det var så skönt för hela området nästan domnade bort.
Jag satt på sängkanten lutandes mot gåbordet.

Många timmar hade nu förflutit och Erik hade inte fått tillfälle att äta varken frukost eller lunch så barnmorskan övertalade honom att gå iväg en sväng för att få lite mat, hon skulle stanna hos mig. En timme flöt på och jag höll mig med lustgasen liggandes i sängen och klockan 18:30 när hon undersökte mig igen var jag öppen 9cm. Jag hade öppnat mig 5cm på senaste timmen! Jag kände mig glad och peppad över att det gick framåt. Dessutom var jag glad att jag klarat mig utan EDA som jag helst ville slippa. Erik kom tillbaka och var förvånad och glad över framstegen.

Klockan 19:30 var jag öppen 10 cm och bara en kant av livmodermunnen kvar. Barnmorskan föreslog att jag skulle ställa mig upp och stödja på gåbordet ett tag. Det var skönt att ändra ställning jag stod nu och hängde över gåbordet med lustgasen i högsta hugg. Jag stod upp i drygt en timme när jag vid klockan 20:30 började få krystkänslor. De vanliga värkarna fanns kvar men de över gick till krystvärkar mer och mer. En sån konstig känsla man tidigare aldrig känt, så stark att det inte går att hålla emot.
Klockan 20:45 satte jag mig på en förlossningspall och lutade mig mot Erik. Varje gång jag bytte ställning var det så skönt. Efter en stund av krystande på förlossningspallen kände jag hur ont det gjorde i baken, det kändes ärligt talat som om den skulle spricka sönder av pressen neråt.
Lustgasen började nu spela ut sin roll nu när krystvärkarna börjar etableras och de vanliga värkarna försvunnit. Dessa värkar gjorde inte alls ont, utan det som gjorde ont nu var pressen neråt och bakåt.
Efter all dryck Erik pytsat i mig under dagen gång borde jag vart kissnödig tyckte både jag och barnmorskan men jag kunde inte kissa så hon tappade mig på endast lite urin, all vätska hade väl gått åt.
Klockan han bli 21:00 och den underbara barnmorskan och undersköterskan skulle gå hem för dagen så ett nytt pass trädde på och de var lika underbara, de hade dessutom en engelsktalande student med sig. När klockan blivit 21:25 och det gjorde rejält ont av trycket neråt föreslog barnmorskan att jag skulle lägga mig i sängen i gynställning, hon uppskattade barnets vikt till ca 4500g och tänkte skona mitt underliv lite.

CTG gjordes regelbundet och bebisen mådde hela tiden bra.

Klockan 21:39 fick jag värkstimulerande dropp efter att krystvärkarna var för korta och glesa. Värkarna kom igång direkt och jag fick börja krysta aktivt (något jag trodde jag hållit på med senaste halvtimmen) värkarna var så starka och det var hur jobbigt som helst att ta i på rätt sätt. Tillslut kände jag mig yr i skallen av allt krystande. När barnets huvud börjar tränga ner och ut gjorde det vidrigt ont samtidigt som jag blev peppad av att personalen berättade att de såg barnet närma sig. Jag riktigt kände hur det pressades neråt och när huvudet kom ut gjorde det så ont att ord inte kan beskriva, som om hela underlivet sprack sönder. På nästa värk kom kroppen ut med lite hjälp av personalen, det gjorde lika ont det. Sen var all smärta som bortblåst!!! Lättad av att smärtan var över glömde jag till och med bort att titta vilket kön det var på vår bebis så när barnmorskan frågade om jag inte ville titta hörde jag Erik säga att vi fått en pojke - Vilken känsla!!!
Fredagen 6maj klockan 22:07 föddes våran son i vecka 39+3 han var 53cm lång och 4370g och självklart helt underbar!!!

Erik klippte navelsträngen och 9 minuter senare krystade jag ut moderkakan. Jag fick 4 stycken stygn, två utvändigt och två invändigt.

Erik min sambo var ett fantastiskt stöd under hela dagen från morgon till kväll och jag tror inte jag skulle klarat mig lika bra utan honom! Jag som vart så rädd för förlossningen hade nu klarat det strålande.
All personal vi kom i kontakt med på Karolinska sjukhuset både på förlossningsmottagningen, förlossningsavdelningen och (BB- avdelningen) lilla enheten där både jag och Erik stannade kvar tills söndag eftermiddag var helt fantastisk. Vi fick så bra stöd och hjälp från en lika duktig och kunnig som trevlig och tillmötesgående personal. De kom med mycket bra förslag, tips och råd under förlossningen som smärtlindring, ställningar och mycket mer som man själv inte tar sig för i detta ögonblick
Så här två veckor efter denna stora händelse som gjorde att man var i ett slags chock tillstånd de förta dagarna efter har jag samlat mig och våra intryck efter denna omtumlande upplevelse och vi är så glada och nöjda med att vår förlossning blev en så positiv och häftig upplevelse som överträffat allt vi vågat hoppas på... och så fick vi ju något så underbart också. Jag ser verkligen fram emot att göra denna resa en gång till…

Nytt babyskydd måste köpas! Det sonen hade var gamalt och förbrukat.

Tillsvidare får vi låna ett nästan nytt Maxi Cosi Cabriofix i färgen svart/silver med IsoFix av en kompis - så bra :) Vi ska hämta det och installera i helgen.